En oustandning trio som vunnit nästan allt, Nils W, Maria O, Björn K

"Erövrarna från Södermalm" "Det finns gott om framgångsrika klubbar och utövare i Sverige, men ingen kan riktigt liknas vid Södermalms Shaolin. Ursprungligen en plats för kung fu-träning, blev klubben känd för sin ambition att ge sig in på andras stilars territorium. Med Thabo Motsieloa som klubbens nytänkande motor, och en generation fighters som utmanade all kamspsport de kom åt, kan man inte säga annat än att de lyckades."

Ursprunget 
Thabo Motsieloas ambitioner att gå egna vägar och överbrygga gränser mellan kampsporter är inget nytt. Redan på 1980-talet skapade Motsieloa rubriker, succéer och höjda ögonbryn på Stockholms kampsportsscen. på den tiden något av en nykomling som inte bar de gamla mästarnas tyngd, var det en strävan som inte alltid uppskattades. Motsieloa utmanade gamla tiders ideal och skapade sin framgång efter egen design, utan att be om lov från den äldre generationen. men försöken att hindra nymodigheter drunknade i i framgångarna som följde. Med koncepten Master Cup och Challenge Cup, var Motsieloa långt före sin tid med att skapa regelsystem bortom stiltillhörighet. på Masters cup kunde europamästare i kickboxning matchas mot karatekas, tae kwon do profiler mot kung fu-utövare. Konceptet var radikalt mitt under en period av mystik, krigsförklaring mellan skolor och mycket snack. Men satsningen föll väl ut. med få undantag dök alla den tidens stora profiler upp och fightades mot varandra. 

Bakgrunden var rivaliteten mellan Motsieloa och tae kwon do-profilen Chago Rodriguez. Två män på varsin sida om om stilgränsen då det käbblades som mes om vilken stil som var bäst. Motsieloa skapade en tävligsform med regler som tillät ett flertal stilar, för att ta reda på saken. 1984 gick första tävlingen, en omskriven historia som bombhotades men som också drog storpubliksom tidigare aldrig setts på ett kampsportsevenemang. Stilarna möttes, nya mästare kröntes och stildebatten fick sig en törn när det visade sig att utövarens enskilda skicklighet var viktigare än vilken klubb man tränade på. 

27 år senar har kampsportkartan ritats om och stämningen blivit civiliserad, men mentaliteten på Motsieloas klubb är densamma. Fortfarande pågår den ständiga uppgörelsen med andra kampstilar, även om det idag är prydligt och sportsligt inramat. En generation fighters under 2000-talet skulle bli erövrarna från Södermalm som plockade hem SM-guld i sporter där ingen trodde de hörde hemma. Fortfarande med samma oblyga ambition, en nagel i ögat på vissa och aldrig utan lite kontrovers. Men framgångssagan kan inte förnekas av någon. När Björn Kjöllerström tog sin trippel 2010, med SM guld i tre stilar samtidigt, fick alla acceptera att den kaxiga kung fu-klubben från Södermalm kunde backa upp allt den utgav sig för att vara. 

Kjöllerström avslutade nyligen sin kampsportskarriär med sin 100:e fullkontaktmatch. Jubileet firades på kickboxnings-SM med ett elfte SM-guld totalt. Men Kjöllertsröm är inte ensam- I samma generation av fighters syns Nils Widlund och Maria Elin Olsson som framgångsrikt utmanat inom både kick- och thaiboxning vid sidan av sina sanshoumedaljer. Även Hanna Sillén kan räknas till samma gäng, då hon började som sanshoufighter för Södermalm, innan det blev karriär inom grappling och proffssatsning i MMA. 

Genombrottet  
Södermalms Shaolin har lyckats med en bredd som ingen annan kan matcha. Förutom att sedan många år ha regerat sin egen form av fullkontakt, sanshou så har man i år hunnit bli bästa klubb på kicboxnings-SM. Plus de oväntade framgångarna i muay thai och K-1, som verkligen fick Sverige att få upp ögonen för klubben. Det blev inte mindre uppmärksammat med tanke på att Södermalmsgänget gärna retas lite extra med publik och motståndare. Med discolåten "Kung fu fighting" som populär ingångslåt och ständiga påminnelser om var de kommer ifrån. Men erövringen på främmande arenor och den retfulla kaxigheten är mer ett svar på andras beteende, menar Nils Widlund: - Vi tänker inte så mycket på att utmana andra stilar. Men vi får höra mycket eftersom vi tränar Kung fu. Folk undrar om vi leker tranor och tigrar på tränungen och alla vet att thaiboxarna är de enda som kör hårt. Man får höra mycket sånt snack. Folk som vet vilka vi är och som man har tränat ihop med, har en annan bild. De vet att vi är bra. Men den stora massan som inte är så insatta har alla möjliga idéer om oss. Det är kul att provocera deras egna fördomar. 

Framgångsreceptet 
Bortom ytan att vara en kung fu klubb, måste det ändå finnas en större sanning om varför de lyckats så bra. Hur ser klubben själva på framgångarna som radat upp sig de senaste åren? 
-Vi har lärt oss att anpassa vår fighting efter vilken tävlingsform det är, menar Widlund. många andra sitter fast i att alltid göra på samma sätt oavsett tävling. Där har vi nog en fördel. Och det finns en stark sammanhållning på klubben. Vi umgås mycket även privat, alla är vänner på och utanför träningen. Man får inga dippar när det är så. Visst kan man ha en liten dipp och tappa motivationen, men det är svårt att hålla sig borta från klubben särskilt länge. Vi får långa karriärer tack vare det. Motsieloa har en jordnära förklaring på varför det går så bra, där hemligheten snarare ligger i att det inte finns några hemligheter eller annan mystik utan bara sunt förnuft: - Vi kör alltid samma strategiska tänk som vi översätter till var och en av tävlingarna vi deltar i. Det handlar om att sprida attackerna, slå högt sparka lågt, slå lågt sparka högt och så vidare, och vi bygger också vår fighting på tempoväxlingar. Det är inga konstigheter utan ren logik. Kampsport är helt avmystifierat för mig. Samtidigt har vi fortfarande folk som kör annorlunda tekniker som snurrsparkar i fullkontakt och får det att fungera. Det finns många likheter med andra system men sanshou tränar dig att vara intelligentare och fightas mer varierat och taktiskt. det det finns ganska många bra sanshou utövare, men alla tränar på samma klubb (skratt). 
Widlund anger även en enkel och logisk förklaring till varför det har exploderat just de senaste åren. Klubben har trots allt funnits sedan 1983, men det var först 2005 som svensk fullkontakt blev varseom ambitionerna på Södermalm. - det har alltid funnits bra fighters på våran klubb, men hur vi tävlar har förändrats. När jag tävlade i början fick man kanske gå tre matcher för att vinna SM i sanshou. Det var mycket kung fu och inte så mycket andra tävlingar. Idag får man vara glad om man ens får en titelmatch i sanshou. Nästan de enda som utmanar om SM-titlarna kommer ifrån klubben. Vi var tvungna att söka oss ut på andra arenor för att få utmaningar och kunna utvecklas. det fick mycket mer uppmärksamhet och först då fick folk upp ögonen för oss." 

Text Andreas Bruzelius Fighter Magazine 

Tillägg: Artikeln kretsar kring tre av SS Top Teams främsta. Vi får inte glömma Emma Hell Lövgren och Tony Miocic som båda tog brons i sanshou EM i Tallin, Estland 2012. Farzad Rangrazian och Johan Lindqvist stod båda för mycket starka VM debuter 2011 där de vann sina första två matcher och gick till kvarts respektive semifinal. Farzad i Kickboxning fullkontakt, Johan i sanshou. 

Bakom framgångarna har följande krafter spelat en helt avgörande roll: Hayes Jemidé Coach SS Top Team, Fredrik Halldén tekniskt ansvarig för utvecklingen inom de olika idrotterna, Anders Persson landslagscoach 2004-2011, Kevin Arroyo landslagscoach 2011-.