Vad är Kung Fu?

Namnet betyder tid och energi. Den som var mästare i stridskonst hade naturligtvis lagt ner mängder av båda komponenterna och därför kom ordet Kung fu med tiden att bli synonymt med stridskonst. I Kina använder man oftast Wu shu som betyder stridskonst. 

Den kinesiska stridskonsten har ett par tusen år på nacken. Den importerades av buddistmunkar från Indien på 500-talet e.kr. I Shaolin Templen fick träningen fäste och blev en integrerad del av munkarnas utbildning. Man ansåg att träningen gjorde dem pigga och mer mottagliga för skriftstudier. Träningen baserades på olika djurs sätt att försvara sig. Det kom med tiden att utvecklas ett otal djurstilar vissa vann mer respekt än andra. Vår stil härstammar från O´Shin Chuen de fem djurens stil. Tiger/Trana/Panter/Ormen/Draken. Det
                                                                                 är en relativt stor stil men finns precis som ett språk i en mängd olika
                                                                                dialekter… 

Kung fu kan delas in i Empty hand och Weapon Combat. Vi praktiserar idag en variant för sportbruk och motion. Tekniker som siktar på att sticka ut ögon slå på adamsäpplen, vapen träning o dyl. har rensats bort. Våra framgångar till trots har vi emellanåt beskyllts för att inte vara en riktig ”Kung fu klubb”. Det man syftar på är att vi inte tränar enligt traditionellt mönster. Vi hävdar att vi är en riktig ”Kung fu klubb” som arbetar progressivt med att utveckla fighting kunnande utifrån det kinesiska arv som utgör basen för vår träning. Kritiken har dock börjat ebba ut, vårt sätt att träna på bär större likheter med de kinesiska landslagsmännens/kvinnornas än med någon annan kampstil. 

Åter till Kung fu och dess ursprung. Kung fun kom alltså ifrån Indien där det fortfarande finns skolor som tränar de urgamla stridskonster som lade grund för Kung fu. Men inte ens här stoppar rotsystemet. Den österländska kampsporten som vi känner den idag härstammar faktiskt från det antika Grekland. Alexander den stores arméer förde med sig fighting kunskaper som gick under benämningen Pankration. De var varken boxning eller brottning utan en sorts heltäckande fighting koncept med hela kroppen som vapen. I dag skulle troligtvis MMA vara den mest närbesläktade arten. Den Kinesiska Kung fun ses dock som moder till en rad olika asiatiska stridskonster. Jag tänkte tangera de främsta eller mest kända. 

Tae Kwon Do Koreansk Stridskonst/sport med mycket höga sparkar har sitt ursprung i kung fu från norra Kina. Stilen är ung grundades på 50 – talet och är en sammanslagning av i huvudsak Hwa rang do och Tang so do två äldre föregångare. 

Karate Do Japansk stridskonst som kom från Kina via den då av Japan ockuperade ön Okinawa. På Okinawa fanns det flera kampstilar Tomarite, Shurite och Nahate alla med det gemensamt att man använde händer, fötter, armbågar, knän och huvud för att slå ut motståndare. På 20- talet tog Japanen Funakoshi Gischin med sig kunskaperna till japan och Karaten var född. 

Mycket av det vi idag känner som Hapkido från Korea eller Jiu Jitsu från Japan härstammar från Kung fu stilen Chin Na. Många arm, handleds och fotleds lås strypningar och kast härrör ifrån denna stil. Judon som Kano grundade på slutet av 1800 – talet har påfallande likheter med Shuai Chiao den kines/mongoliska brottningen som i dag fått en renässans via Sanshuons regler som tillåter kast. 

Listan på stridskonster som kan spåras via Kung fu bak till antika Grekland är lång. Dessa var bara några få exempel från de mest kända. 

Räkneord 

1 Ii 
2 Aör 
3 San 
4 Sou 
5 Oo 
6 Leo 
7 Tji 
8 Pa 
9 Djå 
10 Zu 

Termer 

Chin - Hälsningsfras 
Mapo tzu tzu – ryttarställning 
Tzumpei tzu tzu – ledig ställning med händerna efter sidan 
Tuetja tzu tzu - boxarstance 
Nei soan tåej - benstretch utifrån o in 
Wai soan tåej - benstretch inifrån och ut 
Tjien taidjau - benstretch rakt upp 
Tjen ti – framåtspark 
Shuen ti – rundspark 
Tzö ti – sidspark 
Hou ti – bakåt spark 
Fan shuen ti – snurrspark 
Pan fan shuen ti – piskspark 
Tzu chuen – raktslag 
Gou chuen – krokslag 
Li chuen - snurrande bakhandslag